söndag 11 september 2016

Röra, tafsa och våldta?

För ett tag sedan gick debatten het om att män tafsar på kvinnor på olika offentliga platser och tillställningar. Tjejer och kvinnor känner sig inte trygga att gå på konserter, restauranger och liknande.

Nu läste jag i GP om Isabelle som blev våldtagen på en båt när hon var där med sina kompisar. Jag blir alldeles stum när jag läste artikeln om detta vidriga övergrepp. Och sen när man får läsa Isabelle's egen berättelse så brister det totalt. Läs hennes text här på nyheter 24.

Jag har verkligen SÅ svårt att förstå hur det kan bli så här!? Hur kan någon man, ungdom, pojkspoling göra något dylikt?
Vad får dig att tro att du har någon som helst rätt att röra, tafsa eller våldta en annan person.

Det är liksom sunt bondförnuft att man inte rör eller tar något som tillhör någon annan!!

Sen till efterspelet av denna redan fruktansvärda händelse i Isabelles liv, rättsprocessen. Att först bara kunna komma tillbaka efter att ha varit med om en sådan sak måste vara en uppförsbacke som jag inte skulle vilja ställas inför. Att då få ett sånt massivt motstånd från samhället skulle nog få vilken stark människa som helst att baxna.

Jag kan förstå att det finns gånger då det är "svårare" att bevisa vad som har hänt MEN i de fallen där det är uppenbart och det finns mycket bevisning måste samhället ställa sig på rätt sida - i det här fallet Isabellas sida.

Isabella skriver i sin artikel att våldtäktsmannen går fri men om man inte betalar tv-lincensen så blir det ett väldigt liv...
Det måste ju finns någon i riksdagens och regeringens korridorer som kan ta tag i den här frågan. Släpp det som inte är viktigt och koncentrera er på att lösa dessa problem. Allt går inte att lösa men mycket går om bara någon har ryggrad nog att jobba med det.

En annan sak jag funderar över är vart detta beteende kommer ifrån eller föds. Hur kan man se på en annan människa och hennes kropp som något som jag kan våldföra mig på på de mest vulgära och vidriga sätt?
Kan det vara så att porren, som idag är så lätt att få tag på, är en stor bidragande orsak. För porren har ingenting med kärlek att göra. Porr = begär, jag vill ha medan sann kärlek = ge, utgivande, jag vill ge det finaste jag har till en annan människa.

Kanske vi ska titta på porrens och lössläpthetens verkningar. Vi kanske måste lära ut dessa normala normer igen till eleverna i skolan istället för att tjafsa om normkritik och normkreativitet ända ner på dagisnivå.

Sverige behöver verkligen inte mer lössläpthet idag utan mer av grundläggande normer som visar på vad som är rätt och fel och som sätter gränser. Och om man går över de gränserna skall det straffa sig! 

Jag önskade att jag kunde få titta in i Isabellas ögon och säga till henne från hela mitt hjärta (som gråter över det som har hänt henne): Alla män är inte som han, det finns män som aldrig skulle göra något så hemskt. Och jag ska göra allt som står i min makt att påverka samhället att ställa sig på rätt sida - din sida Isabelle.


lördag 3 september 2016

Guds ord räcker!

Ja det är titeln på Anders Gerdmars nyutkomna bok. Boken finns att köpa på Ventura.

Boken som har skapat spaltmeter och åter spaltmeter av kommentarer i bloggar, twitter och olika artiklar i diverse medier. Det är en bok som engagerar.

Varför denna "uppståndelse"? Är den så kontroversiell?

Anders skriver om ett ämne som inom stora delar av frikyrkosverige är ett mycket högaktuellt ämne. Skillnaderna och likheterna mellan evangelisk kristendom och Romersk-katolsk lära.

I mitt eget sammanhang började detta ämne bli en diskussionsfråga för många år sedan. Då påbörjades en resa som för några år sedan slutade i en upprivande konvertering. Och det har inte lagt sig än.

När jag genom åren har ställt min frågor om romersk-katolsk lära (ibland kritiska) har jag ofta fått höra att jag måste älska alla även katoliker som är våra syskon i Herren och inte vara så "anti-katolsk". Just detta står mig upp i halsen. Jag och många med mig har aldrig haft problem med att älska våra syskon i Herren vilket även innefattar de inom katolska kyrkan som bekänner Jesus som sin Herre och Frälsare. Men man måste kunna skilja på sak och person. Jag kanske inte tycker om det en person gör eller står för.

Tonen har ganska ofta i dessa diskussioner varit hög och ibland otrevlig men INTE i boken. Anders Gerdmar hanterar denna fråga på ett föredömlig sätt i boken. Han är ärlig i början av boken om vilket håll han själv kommer ifrån när han tittar på dessa frågor. Han är ödmjuk och saklig i sin ton utan att för den skull kompromissa på sin tro.

För oss som inte är teologer och djupt insatta i alla dessa frågor så kan jag varmt rekommendera denna bok. Den tar upp vilka saker som förenar oss men också vilka olikheter som finns.

Anders Gerdmar visar tydligt var gränserna går och vad som bibliskt och inte bibliskt. För min egen del skulle jag vilja höra dessa tydliga gränsdragningar även från fler evangeliska pastorer i landet. I stället för att "behaga alla" och att försöka vara "så breda som möjligt". Risken då är att mycket av ens budskap blir urvattnat.

Blessings,

Emanuel