27 januari - Minnesdag över förintelsen

Sedan 1999 har den 27 januari varit en dag då vi officiellt hedrar de människor som slaktades i förintelsen under 2:a världskriget.

Idag i kyrkan hade vi förmånen att få lyssna till en av de som överlevde Hitlers gaskammare, Jakob Ringart. Du kan höra hans tal här.

Han var 14 år när han blev placerad i ghettot i sin stad i Polen. Han berättar om vad han fick vara med om och vad han var tvungen att bevittna som litet barn. Att höra dessa överlevandes berättelser är verkligen hjärtskärande.

Detta hände för 70 år sedan i en civiliserad värld. Hur kan något sådant ske?

Ja propagandan och lögnerna spreds på ett effektivt sätt. Man lärde barnen från tidig ålder att allt var judarnas fel. Judarna liknades vid djur, kryp och ohyra.

Kan du föreställa dig att du blir spottade på, hatad och förföljd bara för att du föddes till ett visst släkte. Det är fruktansvärt!

Minnesdagen ska också hjälpa oss att fatta mod att se till att det aldrig händer igen. Och inte kan väl något liknande hända i vårt upplysta och civiliserade samhälle, eller? Det var ju det som hände i Tyskland, det kan hända igen om vi inte vågar ställa oss upp på barrikaderna och ta strid mot detta.

Idag hör man judar säga att de känner sig otrygga och upplever samma hat som under 2:a världskriget - och de bor i Sverige!? De blir hånade, folk skriker glåpord efter de och de vågar inte visa eller säga att de är judar.

Vi måste stå upp för alla människors lika värde, det är en grundläggande rättighet för alla människor. Man kan inte klassa ut en människa för att han eller hon är född i ett visst land eller till ett visst folkslag.

Hur ska vi då kunna hjälpa till. Jag tror att en viktig sak är kunskap. Låt oss själva skaffa kunskap om vad som faktiskt hände, förstå på vilket sätt detta hat kunde spira och hur dessa judar upplevde detta.

Kunskap hjälper oss att förstå och ger oss möjligheten att ta ställning.

Ta ställning mot antisemitism och antisionism.