Under julhelgen så kopierade jag över vårat bröllop från VHS till DVD. Ja det är väl "gammalt" med VHS men det var det som gällde på den tiden....hihi.
I sommar är det 14 år sedan jag och Maria gifte oss. Det är fantastiskt roligt att vara gift. Det är en gåva att ha en person vid sin sida att dela glädje och sorg med, att uppleva saker tillsammans med.
Det var väldigt roligt att se alla tal och spex som våra vänner gjorde för oss. All den tid och kärlek de la ned för att göra vår dag så speciell.
Det här med äktenskap är något som förstås är instiftat av Gud i första hand och då även en sak som det är mycket strid omkring. Det är väldigt många äktenskap som splittras i dagens samhälle. Dessvärre är det många kristna familjer som går samma väg. Är det så det ska vara eller finns det möjlighet att rädda äktenskap som är på väg att brista.
Jag tror till 100% att det går att rädda äktenskap som är på väg att brista!
Äktenskapet är ett beslut. Man kan inte bygga sitt äktenskap på känslor för då är det mycket svårare att hålla ihop eftersom ens känslor alltid kan spela en ett spratt. Det är ju så att de "rosa molnen" som man glider fram på i början av sitt äktenskap är inte alltid där. Efter ett tag så går äktenskapet in i en annan fas, det blir mer av en vardag.
Det är då det gäller att man inte tar varandra för självklart och att man lyxar till vardagen. Och om man underhåller sitt äktenskap hela tiden med jämna mellanrum så behöver det inte vara megastora grejer som man gör utan det är den där lilla extra tanken eller handlingen som gör att lågan hålls vid liv.
En person sa en gång att: "Om mannen alltid sätter kvinnan i första rummet och gör allt för henne och kvinnan alltid sätter mannen i första rummet och gör allt för honom så har man reducerat problem väldigt mycket".
Ett annat citat som jag har tagit fasta på är från en predikant som sa: "Du ska inte ens ha ordet 'skilsmässa' i din vokabulär för då är det inte en möjlig utväg för dig utan man måste lösa problemen på något annat sätt".
Jag tror att idag ses tyvärr skilsmässa som ett alternativ. Man slutar kämpa och väljer att gå den vägen.
Bön är alltid bra! Speciellt i ett äktenskap och i en familj. Om två personer som är på väg att skiljas börjar be tillsammans så är det något som drar de mot varandra istället för att dras ifrån varandra.
The one´s that pray togheter - Stay togheter!
Sen tror jag också att det är viktigt att våga ta hjälp. Det är inte ett svaghetstecken att be om hjälp utan bevis på ett mod. Det finns personer och organisationer som är duktiga på att hjälpa till, ta den hjälpen!
Och om det har gått så långt att man har barn tillsammans så är det av största vikt att man verkligen gör allt för att hela sitt äktenskap för barnens skull. När det finns barn med i bilden är det alltid de som får lida mest, eftersom de faktiskt är helt oskyldiga.
Nedan finns länkar som kan vara till hjälp:
Levande familjer
Delad Glädje - dubbel glädje (bok)
Var välsignade!
Jag är precis som du gift och jag håller den bibliska tanken högt, att man inte skall skilja sig.
SvaraRaderaMen det vet väl både du och jag att så länge båda vill vara gifta med varandra och värnar om den andres intressen så är det lätt att hålla ihop äktenskapen.
Men så finns det då dessa kristna par som skiljer sig. Och i de få fall som man får reda på varför handlar det alltid om att den ene partnen inte längre vill vara gift med den andre och börjar därefter söka konflikt om allt möjligt.
I världsliga sammanhang är det nog inte ovanligt att man skiljer sig i onödan, man kommer överrens om att gå skilda vägar.
Men för en troende människa är det en katastrof när det visar sig att den andre tröttnat (ofta inte bara på sin maka/make utan också på Gud/församlingen/tron), och sedan får man inte berätta vad som verkligen hände för då förtalar man sin före detta.
Mycket bra skrivet Noren, vi håller ut och går mot strömmen. Länge leve familjen och våra vapendragare till fruar. Vi tänkte hälsa på er någon gång i mitten av Februari, ska till Knivsta då. Hälsa familjen vi hörs och syns broder, Anna hälsar. v v Thommy Bergenwall
SvaraRaderaLena: Visst är det svårare när den ena parten tröttnar på Gud och vill lämna och även då lämnar sin äkta hälft. Vi som troende har en annan möjlighet och det är bönen. Det är ett starkt vapen. Men sen tror jag att man måste också söka hjälp. Det är förstås också svårt med en part som vill lämna Gud, den personen kanske inte vill söka hjälp heller, eftersom personen inte kanske vill veta sanningen!?
SvaraRaderaDet finns alltid fall som är svåra och alla parrelationer är olika. Det som fick mig att skriva var att jag vet att personer skiljer sig för andra orsaker. Att man har "ledsnat" på den andra tex. Sedan vet jag par som har varit gifta i 10-, 20 år och sedan skiljer sig. Vad är det man inte har sett hos den andre under dessa år som får en att vilja lämna barn och hem?
Sedan ska man alltid vara ärlig och det är klart att man måste få berätta sanningen, det är inte att förtala sin före detta. Det är väl om man "springer runt" och självmant vill berätta om hur illa den andra parten har burit sig åt som det kan bli förtal.
Jag tror kanske att vi ska prata mer om detta ämne i kyrkan så att man på det sättet hjälper personer som kanske sneglar åt skilsmässa som en lösning.
Thommy: Tack! Ni är alltid välkomna, det vet du!
"Sedan ska man alltid vara ärlig och det är klart att man måste få berätta sanningen, det är inte att förtala sin före detta. Det är väl om man "springer runt" och självmant vill berätta om hur illa den andra parten har burit sig åt som det kan bli förtal."
SvaraRaderaTror du att det finns ärliga kristna skilsmässor där tex exfrun kan berätta att exmaken var sjukligt avundsjuk utan att exmaken tar illa upp?
Det tror inte jag.
En skilsmässa är alltid smutsig både innan och efter den har skett. Och det är sår som inte går över. Men för den som väljer att leva gudfruktigt hade livet efter skilsmässan varit enklare om man hade fått prata ärligt om det i ens församling.
Men det är inte möjligt. För genast kommer nån att säga att man pratar runt.
Skilsmässa och prat om skilsmässa är fortfarande tabu i kristna församlingar och det omöjligör för dessa nyskilda men fortfarnde frälsta medlemmar att stanna kvar i gemenskapen om man inte orkar hålla masken.
Lena: Det är klart att en skilsmässan alltid för med sig sår.
SvaraRaderaJag förstår din kommentar om att det är svårt att prata om detta och att man kan känna sig fördömd eller även att man kan få höra det du säger att man "pratar runt". Men vad jag menade i mitt förra inlägg var att om någon frågar om skilsmässan så kan man svara som det har varit. Den som svarar vet om man talar sanning och det är det som gäller inför Gud. Sedan kan människor misstolka eller förvränga det man säger, men då är det deras problem.
Sen är det kanske så det ska fungera i den bästa av världar och att det i dag inte gör det i församlingarna.
Men om det är någon som har skiljt sig och fortfarande vill vara kvar i församlingsgemenskapen så är det första steget att prata med sin pastor. Och då får vi tro Gud om att han som herde vet hur han skall hantera situationen.
Hoppas du förstår min tanke.