Kina detta fantastiska land

Kära vänner!

I några blogg inlägg ska jag skriva lite om några resor som jag har gjort i Kina. Jag har alltid älskat Kina. Landet, maten, kulturen och språket. Jag har under flera år pluggat kinesiska på kvällskurser. Det har jag haft en del nytta av när jag har varit där.

Det är ju inte så att jag kan ha en djupare teologisk diskussion precis, men jag kan beställa lite mat, åka buss och fråga lite olika saker. Kineser blir ofta väldigt glada när en västerlänning kan prata lite kinesiska.

Min första resa gjorde jag när jag jobbade med en kanadensisk organisation som heter World Serve. Det var helt fantastiskt, jag kommer ihåg när jag satt på planet och insåg att jag faktiskt var på väg till Kina - då kom tårarna. En dröm som Herren lät gå i uppfyllelse.

Den resan var kantad med en del olika utmaningar. Min första utmaning kom redan på flygplatsen så mitt baggage inte kom fram. Vi skulle åka samma dag till Inre Mongoliet med nattåg. Det gjorde att jag var tvungen att gå och köpa lite kläder och det var inte lät ska jag säga. Skjortorna som jag hittade satt som ett smäck!! Och kalsongerna var i något slags silkesmaterial....ljusblåa mintgröna och en blek gul färg....och inte direkt sköna....

Som tur var så skulle vi komma tillbaka till Beijing efter ca en vecka och då hade min väska kommit till hotellet.

Att åka nattåget var också en upplevelse. Små vagnar men ändå ganska sköna sängar. Alla tittade på en som om man var en utomjording. Så fort vi pratade engelska så var det en hop av människor som ställde sig runt om oss för att lyssna. De var så nyfikna.

Jag kom ihåg att jag lägg i min sovslaf och förberedde min predikan. Vad ska man predika om i Kina.

Mitt första förslag var tro, men tro är det enda dessa kineser lever av annars skulle de inte klara av sin vardag i kommunist-Kina.
Mitt andra förslag var att predika om helande, men det är ju vardagsmat för många av våra trossyskon i Kina. Inte för att de tar lätt på det men eftersom det står i Bibeln så gör de så och det fungerar. Vi vet var det står i Bibeln - de vet att det fungerar! En liten skillnad....

Men det blev en blandning av lite olika saker i mina predikningar i Inre Mongoliet.

När vi kom fram så fick jag en biljett av vår tolk som visade att vi hade betalat tåget, den skulle de riva vid utgången på stationen. Sen sa tolken att jag inte fick prata med någon för det skulle göra att vi kanske fick för mycket uppmärksamhet och det ville vi inte ha. Det var så mycket folk på stationen att man nästan inte behövde gå själv utan man fördes bara fram av folkmassan.

Framför mig såg jag tanten som skulle ta biljetten, en riktig "surkart". Hon såg så arg och barsk ut.
Och när jag skulle förbereda mig och ta fram biljetten så hittade jag den inte...

Jag letade FEBRILT i alla fickorna men hittade inte biljetten. Jag blev alldeles kallsvettig och tänkte hur ska jag förklara att jag inte har någon biljett och speciellt om jag inte ska prata med någon för att inte få uppmärksamhet!? Och tolken och chefen hade hamnat ganska långt framför mig så jag kunde inte prata med de heller - jag var själv. Och jag ville inte ställa till med mer problem eftersom jag hade redan försenat resan pga mitt baggageproblem dagen innan.

Och folkmassan pressade på så fort...

Jag bad till Gud: "Gud, om du aldrig har gjort ett mirakel så ber jag att du gör ett nu och göra det snabbt för jag behöver det!"

NÄr det sen blev min tur så visste jag verkligen inte vad jag skulle göra. Så när jag stod framför tanten så vänder jag mig emot henne och helt oförberett(från min sida) säger jag: Ni hao, Wo shi Ruidian ren = Hej jag är svenk.

Och tanten som hela tiden hade varit så sur, arg och barsk började skratta massor så hon glömde helt enkelt att fråga efter min biljett och lät mig bara passera.

Där stod jag utanför perrongen och sa för mig själv "TACK GUD FÖR ATT DU ALLTID HÖRA MIG NÄR JAG BER"

Det var ett kvalitativt mirakel.

Efter det skulle vi åka och träffa olika människor och det ska jag berätta mer om i nästa blogg inlägg.