måndag 17 september 2012

Rättigheter och skyldigheter

Idag kan man läsa en otroligt bra ledare på DN.se. Om rättigheter som vi människor har eller tror att vi har.

Skribenten tar upp ett ämne som säkert trampar på en del ömma tår i dagens samhälle. För det finns idag en inställning, absolut inte hos alla men hos vissa, att det är en rättighet att få barn. Men så är inte fallet.

Det tänkesättet som skribenten vänder sig emot är något som jag idag försöker lära mina barn som är 9 resp. 11 år, att man kan inte äta kaka och samtidigt ha den kvar. Ens val får konsekvenser. Om mina barn vill titta på film och det då kommer en kompis som vill leka så får de göra ett val. De kan gå ut och leka men då kommer det troligen bli för sent att titta på filmen och de kan inte göra det när de kommer in utan får göra det en annan dag. De är så införstådda med det och säger -Ja, ja innan de slänger igen dörren.
När de sen kommer in vill de ändå titta på filmen....men jag vill ju jag tänkte inte på att...osv...

Om nu en person av ngn orsak väljer att inte skaffa barn för man vill göra karriär eller av andra orsaker så är det självklart den personens eget val. Men det för med sig konsekvenser. Eller om en person väljer en partner av samma kön så är det fysiskt omöjligt att få barn och då får det konsekvenser.

Ibland känns det som om vi alltid ska dalta med människor. Vi måste vara alla till lags hela tiden och därför ska vi släppa på alla normer och värderingar som vårt samhälle är uppbyggt på. Visst kan man titta på och utvärdera saker och ting och se om man kan göra saker bättre men inte bara för att tillfredsställa våra stora egon.

Sen finns det par som inte kan få barn av medicinska skäl och där tycker jag verkligen att sjukvården ska hjälpa till om det går, för som skribenten skriver i ledaren. Barn är det största som kan hända en familj!

8 kommentarer:

  1. Håller med om att man inte kan äta kakan och ha den kvar, precis som du skriver. Vi i den här delen av världen är lite bortskämda med det där.
    Däremot funderar jag bara lite på när du skriver att man "väljer en partner av samma kön", då det per definition inte är något man väljer. Så om sjukvården nu överhuvudtaget ska gå in och rätta till det som inte alltid är en sjukdom (barnlöshet) så ska det väl i så fall också gälla HBTpersoner? :)
    http://rickardsoderberg.se/wp/2012/09/prioritera-barnen/

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Rickard: Du skriver "då det per definition inte är något man väljer."

      Jag tror att det är inlagt en naturlig ordning i människan och den är i det här fallet man och kvinna. Så därför tror jag att leva med en partner av samma kön är att gå emot den ordningen vilket gör det mer till ett val.

      Radera
    2. Oj, jag som tyckte du hade en poäng med ditt inlägg... men nu förstår jag att du är spritt språngande galen... alt gravt religiös på det där tokiga sättet.
      Jag beklagar.

      "Den naturliga ordningen" i mitt liv är att inte besöka bloggar som har sina rötter i fördomar, kärlekshat och icketolerans - Bloggar där allt det där som Jesus slogs för att utrota, fortfarande frodas...

      Jag föredrar bloggar som älskar människor som förmår att älska i en värld fylld av hat. Bloggar som välsignar kärlek och som har både öppna hjärtan och öppna gränser...

      För du vet ju att all ömsesidig kärlek är bra kärlek, och alla som motarbetar kärleken är Satanshantlangare...

      så ha ett bra liv... Jag ska hälsa Jesus att du letar efter honom, men att du har gått fullständigt vilse... så kanske han hittar dej så småningom... ;)

      Radera
    3. Aj då, nu ställde jag mig inte i ledet som vill vara helt politiskt korrekt och plocka lätta "poäng" genom att bara innesluta allt och säga att allt är bara bra....

      Blev placerad i facket med se som har fördomar, kärlekshat och icketolerans!?

      Och då har jag en fråga.

      Kan man inte älska människor utan att behöva gilla det de gör? Går det inte att skilja på sak och person?

      Så fort man säger att det finns rätt och fel är det väldigt lätt att bli anklagad för att inte älska eller vara intolerant. Men jag har nog aldrig hört någon säga att jag har "kärlekshat".

      Jag har inte sagt att de som väljer att leva med en partner av samma kön inte älskar varandra, vad jag sa var att det beslutet för med sig vissa konsekvenser. En sådan konsekvens är att man inte kan få barn via den naturliga gången.

      Det är bara ett faktum, eller?

      Och satanshantlangare kommer jag aldrig bli.

      Radera
  2. Nja, du sa att det inte var "den naturliga ordningen", vilket är något man ofta får höra från de som inte tror på "det naturliga urvalet". Det är nåt med naturligt många av dem har problem med.

    Mitt problem är inte när någon säger vad den tycker är rätt och fel... mitt problem är när den personen anser att den ska läxa upp resten av världen med sitt korta rättesnöre, som ex tala om för andra att det är fel att älska...

    Så ja, i min värld är det faktiskt bättre att tolerera saker som bara har med kärlek att göra. Det är inte att "plocka poäng" - det är att hylla Gud.

    Det är fint att du respekterar och accepterar den kärlek jag och min man hyser för varandra. Det är ett steg i rätt riktning mot att inse att all kärlek är bra kärlek. Bravo.

    Jag håller med om att kärlek ser ut på många olika sätt, beroende på mellan vilka den är... Så jag undrar vart gränsen enligt er som är så duktiga på att diktera vad som är "naturligt" och inte går... var ska kärleken mellan mej och min man stoppas för att få innefattas i din acceptans för kärlek.
    Ett kärleksfullt ögonkast? En kärleksfull kram? En kärleksfull kyss? En kärleksfull älskog? Var börjar ni som tror på en Gud som fördömer tro att Gud börjar döma?

    Jag förstår om det är svårt för dej att svara på frågorna, då man ofta är ganska förblindad när man befinner sej i en sekt. Men jag uppskattar att du försöker! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har jag försökt "läxa upp resten av världen med mitt korta rättesnöre" här på bloggen eller refererar du till någon annan? Var står det att det är fel att älska?

      Sen håller jag verkligen inte med dig att all kärlek är bra kärlek.

      Kan du definiera en sekt? Eftersom du anser att jag befinner mig i en sådan. Det var länge sen det ordet kastades omkring, i slutet av 80-talet tror jag var sista gången jag hörde det, men det återkommer visst.

      Radera
  3. Själv väljer jag att följa Jesus tänk i den här frågan och med okuvlig envishet hävda att all kärlek är bra kärlek. Är det inte bra är det inte kärlek. Och är det inte kärlek är det inte bra.

    Frågan är binär är jag rädd; antingen verkar vi för att fler ska älska varandra i ömsesidig villkorslöshet och att fler ska älska med varandra i villkorslös ömsesidighet - eller så gör vi det inte. Antingen gör vi det det utan att ställa krav på dess utseende - eller så gör vi det lite när det passar... Står du på Kristus villkorslösa kärlekssida, eller på nån annan sida?! :)

    Och kära nån, om man inte hört talas om ordet sekt sedan 80-talet kan det också bero på att man befinner sig i en ;-) hehe.
    Livets Ord enligt all upptänklig objektiv definition en sekt... jag hoppas det inte kommer som en överraskning... och gör det det, så beklagar jag. Då har du sannolikt en lång väg kvar för att ta dej ur. Men det går. Många har gjort det för dej, så du kan också klarar det! Jag tror på dej... Stor Kram /r

    SvaraRadera
  4. Rickard, frågan är ju bara vem det är som definierar vad som är kärlek i ett förhållande?

    Och mitt första blogginlägg handlade inte om hur kärleken tar sig uttryck eller om fler eller färre människor ska älska varandra, vi pratade om att våra olika val i livet får olika konsekvenser.

    Det är väldigt få som kallar Livets Ord för sekt nu för tiden. Många av de som var väldiga sektförespråkare när det gäller LO har idag ändrat attityd rejält när de ser vad församlingen har gjort inte bara för den här stan utan ut över hela världen.

    SvaraRadera