Vilken dålig tröst

Jag läste en kort artikel i dagen idag.

Nu är det inte själva artikeln jag tänker på utan en del av innehållet, där de säger att dessa personer sökte tröst i alkoholen.

Tröst? I en flaska? Jag vill inte på något sätt raljera över dessa personers problem eller ensamhet, men har finns det massor att göra. Att "ta till flaskan" kan väl på sin höjd döva ensamheten eller ångesten men den kan aldrig sudda ut den. Nästa morgon finns tomrummet kvar som man försökte fylla eller blunda för dagen innan.

Som jag har skrivit förrut i ett inlägg så tror jag verkligen på att det ska finnas platser där det är fritt från alkohol. Och jag tror och tycker personligen att kyrkan ska vara en sådan plats. vi har så mycket som vi kan ge dessa sargade personer som försöker hitta sin tröst i flaskan.

Vi som kristna har ju funnit en person som har fyllt vårat tomrum och det är vår uppgift att ge det vidare. Låt oss vara öppna för dessa människor och visa de på Jesus som både vill och kan fylla alla personers tomrum utan att ge en obehaglig baksmälla dagen efter.

Det är inte lätt att "hitta" alla dessa personer som kanske inte alltid vill skylta med sin ensamhet eller ångest, men låt oss leva ett liv utan alkohol och be att vi hittar dessa sargade personer så att vi får möjligheten att ge dem gåvan som vi har fått.

Bibeln säger att den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt, så låt oss leva för andra den kommande veckan så kommer vi själva att vara saliga hela veckan.