Kina detta fantastiska land - Del 2

När vi var i Inre Mongoliet så blev vi inlåsta i en lägenhet. Vi skulle egentligen träffa en massa folk på olika ställen, men vår vänner var rädda att polisen skulle få reda på det så vi fick vara i lägenheten i tre dagar och så kom alla de kinesiska ledarna till oss.

Vid 15.00 tiden en av dagarna knackade det på dörren och in kommer en 68 årig äldre man. Han sätter sig bredvid mig i den nedsuttna skinnsoffan som jag tillbringade nästan all vaken tid i när vi var där....

Han hälsar på oss och börjar berätta en historia direkt.

Han berättade att han någon vecka tidigare hade varit inne i en by och predikat evangelium. Han knackad epå hos en familj och fick komma in och prata. Det var en son och en kvinna i huset. Den äldre mannen frågade pojken om var hans pappa var. Då svara pojken: -Pappa är i sovrummet, i sängen. Han är lam. Han har varit lam i 8 år.

Då går den äldre farbrorn in i sovrummet och böjer knä bredvid sängen och börjar be för pappan. Och omedelbart reser sig pappan upp för första gången på 8 år - totalt helade från sin förlamning - Prisat vare Herrens underbara namn!

När den äldre mannen som satt bredvid mig i soffan hade berättat den historien så började han prata om något annat som om inget speciellt hade hänt.

Det var inte så att han på något sätt förminskade sin historia eller det under som Jesus hade gjort utan det var bara så att det var vanligt att det hände!

Som sagt, vi i väst vet var i Bibeln det står om att Gud vill hela alla, men kineserna vet att det funkar. De har inget annat att lita på än Guds ord och därför har de en barnalik tro på Gud och på att det Han säger i Bibeln stämmer och så sätter de sin tro till det, och massor av mäktiga mirakler sker i Kina bland de kristna.

Sedan sa den äldre farbrorn att han hade gått hela vägen för att komma till oss och att han hade startat klockan 05.00 på morgonen.
Men.....undrade jag, du kom ju klockan 15.00??

Ja, sa han, jag har gått i 10 timmar för att jag hörde att ni skulle komma så nu är jag här för att höra er undervisning. Så börja du sa han till mig och tittade mig i ögonen.

Jag tänkte för mig själv, att det är jag som ska lyssna på dig gamle man!! Tänk dig, 68 år och han gick i 10 timmar. I Sverige blir vi pensionärer vid 65!?

Att se den hunger till Guds ord och deras överlåtelse till sitt kristna liv var helt enormt att få uppleva. Det fanns ingen bitterhet, ingen besvikelse och inget gnäll. Bara en enorm tro på Jesus och på Bibeln.

Att höra deras berättelser om hur de blir fängslade och slagna av polisen för sin tro är hjärtskärande. De får utså mycket förföljelse i sin rätta bemärkelse, och ändå vill de inget hellre än att följa Jesus hela vägen. De skulle aldrig lämna sin tro, och det liv de har fått som nyfödda kristna.

Vi har verkligen mycket att lära av dessa trossyskon.

I våra sammanhang pratar vi ibland om alla trosmänniskor som har gått före oss till himlen. Vi nämner ofta namn på kända predikanter som har gjort mycket för Herren hår på jorden. Men jag tror att når trosmänniskorna stiger fram i himlen en gång så kommer det vara många personer som vi aldrig har hört talas om. Män och kvinnor från Kina, Indien, Afrika osv som i hela sina liv levt för Herren och gjort underverk hela sina liv i det fördolda. De kommer aldrig glömmas bort av vår far!

Låt oss aldrig sluta kämpa den goda kampen!

Var välsignade!

Kina detta fantastiska land

Kära vänner!

I några blogg inlägg ska jag skriva lite om några resor som jag har gjort i Kina. Jag har alltid älskat Kina. Landet, maten, kulturen och språket. Jag har under flera år pluggat kinesiska på kvällskurser. Det har jag haft en del nytta av när jag har varit där.

Det är ju inte så att jag kan ha en djupare teologisk diskussion precis, men jag kan beställa lite mat, åka buss och fråga lite olika saker. Kineser blir ofta väldigt glada när en västerlänning kan prata lite kinesiska.

Min första resa gjorde jag när jag jobbade med en kanadensisk organisation som heter World Serve. Det var helt fantastiskt, jag kommer ihåg när jag satt på planet och insåg att jag faktiskt var på väg till Kina - då kom tårarna. En dröm som Herren lät gå i uppfyllelse.

Den resan var kantad med en del olika utmaningar. Min första utmaning kom redan på flygplatsen så mitt baggage inte kom fram. Vi skulle åka samma dag till Inre Mongoliet med nattåg. Det gjorde att jag var tvungen att gå och köpa lite kläder och det var inte lät ska jag säga. Skjortorna som jag hittade satt som ett smäck!! Och kalsongerna var i något slags silkesmaterial....ljusblåa mintgröna och en blek gul färg....och inte direkt sköna....

Som tur var så skulle vi komma tillbaka till Beijing efter ca en vecka och då hade min väska kommit till hotellet.

Att åka nattåget var också en upplevelse. Små vagnar men ändå ganska sköna sängar. Alla tittade på en som om man var en utomjording. Så fort vi pratade engelska så var det en hop av människor som ställde sig runt om oss för att lyssna. De var så nyfikna.

Jag kom ihåg att jag lägg i min sovslaf och förberedde min predikan. Vad ska man predika om i Kina.

Mitt första förslag var tro, men tro är det enda dessa kineser lever av annars skulle de inte klara av sin vardag i kommunist-Kina.
Mitt andra förslag var att predika om helande, men det är ju vardagsmat för många av våra trossyskon i Kina. Inte för att de tar lätt på det men eftersom det står i Bibeln så gör de så och det fungerar. Vi vet var det står i Bibeln - de vet att det fungerar! En liten skillnad....

Men det blev en blandning av lite olika saker i mina predikningar i Inre Mongoliet.

När vi kom fram så fick jag en biljett av vår tolk som visade att vi hade betalat tåget, den skulle de riva vid utgången på stationen. Sen sa tolken att jag inte fick prata med någon för det skulle göra att vi kanske fick för mycket uppmärksamhet och det ville vi inte ha. Det var så mycket folk på stationen att man nästan inte behövde gå själv utan man fördes bara fram av folkmassan.

Framför mig såg jag tanten som skulle ta biljetten, en riktig "surkart". Hon såg så arg och barsk ut.
Och när jag skulle förbereda mig och ta fram biljetten så hittade jag den inte...

Jag letade FEBRILT i alla fickorna men hittade inte biljetten. Jag blev alldeles kallsvettig och tänkte hur ska jag förklara att jag inte har någon biljett och speciellt om jag inte ska prata med någon för att inte få uppmärksamhet!? Och tolken och chefen hade hamnat ganska långt framför mig så jag kunde inte prata med de heller - jag var själv. Och jag ville inte ställa till med mer problem eftersom jag hade redan försenat resan pga mitt baggageproblem dagen innan.

Och folkmassan pressade på så fort...

Jag bad till Gud: "Gud, om du aldrig har gjort ett mirakel så ber jag att du gör ett nu och göra det snabbt för jag behöver det!"

NÄr det sen blev min tur så visste jag verkligen inte vad jag skulle göra. Så när jag stod framför tanten så vänder jag mig emot henne och helt oförberett(från min sida) säger jag: Ni hao, Wo shi Ruidian ren = Hej jag är svenk.

Och tanten som hela tiden hade varit så sur, arg och barsk började skratta massor så hon glömde helt enkelt att fråga efter min biljett och lät mig bara passera.

Där stod jag utanför perrongen och sa för mig själv "TACK GUD FÖR ATT DU ALLTID HÖRA MIG NÄR JAG BER"

Det var ett kvalitativt mirakel.

Efter det skulle vi åka och träffa olika människor och det ska jag berätta mer om i nästa blogg inlägg.

De kristna i Irak

Vi måste ställa upp!

Vi måste göra vår röst hörd för våra syskon i Irak. De slaktas bara för att de är kristna. Nu har tom svensk media börjat nämna det vid sina rätta ord - mord, slakt osv. Det är alltid fruktansvärt när människor tror att de kan få bestämma över andra människor om de ska få leva eller dö bara för att de "inte passar in" i deras samhälle.

Här om dagen så citerade en reporter någon från Al-Qaida som sa att alla kristna som befinner sig i Irak är lovliga byten att mörda.

Många tidningar och kyrkor gör nu namninsamlingar för att påverka våra politiker att se till så att Sverige inte skickar hem människor till Irak.

Låt oss alla skriva på och på det sättet göra något för dessa syskon. Nedan hittar du ett par länkar:

Dagen - namnunderskrift

Världen Idag - namnunderskrift

Var välsignade!

Testblogg

Hej!

Testar att blogga från mobilen! Jag var på utbildning igår om vad som kommer att ske inom den mobila världen. Vi pratade om att vi gör mer och mer genom mobilen, vi lever mer och mer genom mobilen. Mycket av detta tog förståss fart med att iPhonen kom.

Mycket är ju bra men jag kan tycka att det finns
risker med allt "social networking" som sker nu. Vi får aldrig tappa bort den vanliga kontakten med människor.

Men det är ju roligt också att kunna göra så mycket med mobilen och datorn och ta världen närmare hem.

Så glöm aldrig dina medmänniskor runt omkring dig. Idag kan det vara någon som behöver en klapp på axeln och det går inte att göra genom facebook.


Vi hörs senare!